Hur mycket värre kan en förkylning bli? Jag har tappat smaken helt, näsan rinner, ansiktet är svullet osv..
Jaja har roat mig med att byta mail, kändes lite overkill att ha "drakarnasprinsessa" som mailadress, den passade bättre när jag var liten och fantasygalen, dock inte det bästa att skriva på en arbetsansökan.
Tog sin lilla stund att flytta över alla viktiga kontakter och få mailen att bli vidarebefodrad, men nu fungerar allt.
Hittade världens sötaste djur idag.
Vet att Johanna kommer bli kär! Den heter 'elefantnäbbmus' eller 'elephant shrew'.



Lixom hur söt! Den ser ju så otroligt fel ut på rätt sätt. Ge mig! Snälla!

Lyckades få rummet städat idag för den delen, fattar inte varför jag aldrig kan få det gjort innan kläderna täcker hela golvet. Måste ligga någon förbannelse över antingen mig eller rummet, kanske båda.
Pratade med pappa innan, han har gått med på att själv söka lägenhet i Göteborg, vuxna har ju lättare att få förstahandskontrakt, och om han skulle få någon är den min.
Nu har jag två stycken som letar på var sitt håll för min skull. Dessutom ska jag få något mysko kort så jag kan åka gratis till Götet, wiih!

Har en jättebra ideé till en fotosession, pappa köpte fototidning till mig som sjuklektyr under mina ensamma sängbundna dagar, och den gav mig sån enorm fotoglädje så det är inte kokt! Ska försöka ta mig upp från sängen snart och se om jag kan få till lite bilder inatt, trots att febern dundrar på i skallen. Men vad fan, skit i febern, skallen kommer ändå sprängas om jag inte får ut mina ideér snart!
Ska nog ta mig upp redan nu och samla ihop blixtar, lampor, stativ och kamera. Ny ska det flöda skaparglädje.. och antagligen en hel del snor. Får inte glömma näsdukarna!

Just nu känner jag mig så jävla ensam. Instängt här, kunde inte åka iväg till tönt idag, han skulle iväg, och frågan är om jag kan åka imorgon istället, har ju knappast råd med tåg då bussen inte går på helger.
Fan!
Bara ge mig en lägenhet, snälla! En liten ful etta i slummen, whatever, jag behöver bara komma bort från det här.
Jag behöver kunna träffa människor utan att bli ruinerad, eller behöva åka halv fyra för att komma hem. Och ja, jag är desperat just nu.. och ja igen, jag är inne i en svacka.
Var på arbetsförmedlingen för första träffen med min nya handledare, han tyckte tydligen att jag utstrålade glädje och lugn, bra, då fungerar mina skådespelartalanger fortfarande. Fast de intensiva nysningarna förstörde en hel del. Är så otroligt förkyld. Räknade fjorton nysningar direkt efter varandra, rekord för mig, hjärnskakning för huvudet.

Klockan är halv två och natten är äckligt tyst.
Sitter inloggad på msn och väntar på att ännu en ensam själ ska komma in där, så vi kan vara ensamma tillsammans. Fan, jag är så patetisk som sitter här och tycker synd om mig själv. Måste hitta min "happy smile"- mask och sätta på den igen, även om det inte heller är det bästa. Näsan rinner, måste snyta mig... Dumma förkylning!

Nattens tilltugg är pocky, hittade en oöppnad ask med smak av jordgubbar, Kom till att fundera om det finns något tråkigt test att fördriva tiden med under sökordet "pocky". Självklart! Det är ju internet baby!
Testet utlovade att hitta vilken pockysmak som passar mig bäst.



Jag ska tydligen inte alls äta pocky.. intressant.

När ska någon rädda mig!

Alltså OMG! Jag läste just ett mail från odiumclothing.net.

Kommer ni ihåg mitt nervösa inlägg om castingen? Ah well...
"Du har blivit handplockad av alla sökande."
Jag ska alltså gå catwalk för deras kläder. Jag fattar det inte riktigt, men OMG iaf!
Jisses, den fjärde ska jag dit o prova ut kläderna o shit, får dra med Jojjo eftersom hon är här då, men lite moraiskt stöd är aldrig fel. Men jisses, trodde verkligen inte att det skulle gå vägen!



Nog om det.
Vaknade hos min snyggingtönt kl 10 o fick springa iväg till spårvagnen för att hinna till sjukgymnasten, inte det lättaste då vi inte direkt sovit inatt. (Fick lust att se 'battle royale', seriöst en klar favoritfilm!)
På tal om sjukgymnasten, hans händer är guld värda! Första mötet med nya gymnasten och jag vet redan att här är någon jag kommer kunna trivas med. Han är ljuvlig! Inte sådär äckligt robust.
Efter en timmas njutning av massage kom pappa och hämtade mig för att åka o fira hans extrastora lönecheck.
Och när vi väl kom hem väntade en annan översakning i brevlådan. Min 'Garden state', gissa om jag kastade mig över tvn när jag kom in. Fan vad den filmen äger.  Det är en berg och dalbana mellan skratt och gråt som i sista scenen blir till en underlig blandning av båda elementen. Pappa gav mig väldigt konstiga blickar när jag snörvlande stapplade ut från vardagsrummet med söndergråtna kinder och ett stort leende.
Nu sitter jag o sjunger med i Nick Cave's murder ballades, o det tänker jag fortsätta med ett tag. Sen ska jag nog ge mig en skönhetsbehandling i badet. Hmm.. kanske lite levande ljus med.

One last thing.. Why do you hate me so?

Det har varit en skitkass påsk!
Jag tror iaf att den var skitkass, har sovit i princip hela tiden o har haft så hög feber att blodkärlen i ansiktet har spruckit, Yay, jag ser ut som en svullen korv! Mådde iaf lite bättre idag så jag tänkte kila in till stan o pussa på min snygging. Kikade online o såg att des skulle gå en finfin buss klockan fem. Väl framme vid busshållplatsen började snön vräka ner, Verkligen vräka! Jag såg inte ett smack.
Kvart över fem började jag iaf undra lite om bussen skulle komma, kikade på tidtabellen brevid mig o såg att så inte var fallet, vände hem och tröstblekte håret. Ska göra ett nytt försök att ta mig till stan imorgon efter sjukgymnasten.
På tal om mitt hår, det är nästan helt blont nu, liiite röd/orange i topparna men silverschampoot Jojjo gav mig gör underverk. Snart blir det blått! Och det är inte ens helt sönderslitet!

Handleden läker fint för den delen. Har inte riktigt vant mig vid att se tatueringen där, blir nästan lite rädd över den ibland, typ "vad har jag gjort", men i nästa stund älskar jag den, och jag vet ju att efter läkningstiden kommer den smälta in i skinnet o bli en hel hög snyggare!

Idag hade jag något jag inte haft på länge, totalt nervsammanbrott.
Hade glömt hur hemskt det är.
Satt framför spegeln och storgrät. Detta skriver jag mest ner för personligt minne av datum osv då jag måste ta upp det för att få nya mediciner med vad fan...
Varför kan jag inte bara vara en fungerande människa? Känner mig verkligen skitlöjlig som måste ta massa mediciner för att hålla koll på minnen, känslor och tankar.

Snart kommer Johanna! Jag håller ut tills dess!
Soulmates never die!

...and count to ten!
Efter tre timmar hos tatueraren blev mamma och jag utsläppta till den kyliga stadsluften. Min handled är svullen o jag kan knappt röra på fingrarna, men det blev snyggt! Eller det kommer bli snyggt när svullnaden lagt sig. Just nu är jag bara ordentligt omplåstrad o det ska sitta på tills imorgon.

 

Jag ska inte skriva vad det är än dock, håller pojkvännen på halster o om han läser bloggen skulle ju det falla i bitar. Men den betyder rätt mycket för mig. Jag har lärt mig att det är jag som har kontrollen över mitt liv nu!
Kan bara säga att jag är glad att jag kan hantera smärta, omvandla den till njutning, annars hade jag nog gått under när nålen drog över min stackars handled.
Mamma blev nöjd med sin lilla fästing på skuldran med, den ser äckligt äkta ut, men hon ser upp till det äckliga krypets förmåga att överleva fem år instängd i samma glasburk, utan mat!

Så anyway nu är jag hemma i Göteborg igen, sov hela vägen på tåget.
Skönt att vara hemma.

Måste erkänna att det pirrar i magen, mer än förra gången jag gick in till tatueraren. Då var det lixom första gången o jag visste inte riktigt vad som väntade, nu vet jag, och det pirrar, pirrar, pirrar!
Snart är min handled inte naken längre. Pepp, pepp, pepp!
Satte på mig vänskapshjärtat med Johanna innan, på så sätt kommer hon iaf vara närvarande på ett sätt även om hon inte håller min hand. Fast mamma kommer ju vara där. Övertygade henne i sista sekund att själv lägga sig under nålen. Fan vad kul det ska bli! Lovar att lägga upp en bild när jag är färdigplågad!

Btw så klippte jag mig igår, och nej det är inte så kort som det ser ut, det långa håret är uppsatt i två toffsar. Dessutom bjuder jag på den fula bilden bara för att jag är så pepp, pepp, pepp!



Btw så saknar jag min tönt något otroligt.

Jag köpte nya skor idag. Det behövdes.

Blev rätt mycket gladare av att gå över torget i stan med påsen. Speciell känsla med nya skor.

Dessutom har jag varit rätt nere de senaste dagarna, fördubblat min medicinring bara för att inte bryta ihop totalt. Jag hatar Örebro... Eller jag hatar att vara ensam i Örebro.

Gustav ville komma, men det skulle vara så otroligt onödig då han skulle behöva åka tidigt imorgon (onsdag). Det är lixom 60 mil t/r i snöoväder med skyhöga bensinkostnader. Men ärligt, jag skulle behöva honom här just nu!

Jag känner mig verkligen övergiven. Mamma är helt jävla borta. Kom ju hit för att träffa henne men vi har bara pratat en gång, o då gnällde hon för att jag inte hittat arbete o för att jag snyltar på hennes pengar.

Jag vill bara vara älskad, men det är kanske för mycket begärt av någon som stack när man var liten.

Jag ser verkligen fram emot fredag, fick tid för tatuering då. Behöver nog smärtkicken igen. Efter förra tatueringen hade jag varken migrän eller spänningar i ryggen på flera veckor, och som det är nu går jag nästan under utan en karta alvedon om dagen.

Livet hatar mig idag, eller är det jag som hatar livet?

Vissa dagar alltså!
I fredags var det äntligen dags för spelning i Stockholm med 'Tegan and Sara'. Jag och Johanna planerade allt mycket noga, eniro, tågbiljetter, hotellbokning osv så att allt skulle flyta på smidigt. Och allt gick som det skulle tills vi satt oss på tåget mellan Hallsta-Västerås då Jojjo plötsligt fick för sig att titta i sin väska. Det låg inga bijetter i facket!
Jag reagerade inte så mycket först utan tänkte met att det var ett ytterst dåligt skämt från hennes sida, men när paniken växte i hennes ögon förstod jag att så inte var fallet.
Vi vände i Västerås och åkte hem igen, väl hemma vändes huset upp o ner i jakten på biljetterna... De fanns inte någonstans. Jag har en förmåga att i stressade situationer bli lugn som en glasspinne så medan Johanna desperat sprang fram ock tillbaka lunkade jag fram i egen takt o försökte fundera ut något.
Vi kom fram till att de måste blivit tappade under promenaden till Hallsta station, och i full fräs joggade Johanna ut. Jag följde efter i promenadtakt.
Inga biljetter där heller.
Vi gav upp och gjorde oss klara för att gå hem och sura resten av dagen. Så helt plötsligt ringde Jojjos mobil.. "Hej jag ringer från ticnet, Det är en dam som har hittat era biljetter". Stum tystnad, sen ett mindre glädjevrål.
Jag tog hand om biljetterna efter det och kommer antagligen alltid göra det hädanefter, och fantastiskt nog gick resten av dagen som smort + att Tegan and Sara var sjukt bra!



Vet egentligen inte varför jag skriver ner den här historien, det är ju inte direkt något man vill minnas... Iaf inte de där timmarna som Johanna freakade ut under. men på något sätt så vet man att det kommer bli en klassiker och att man om bara några månader kommer titta tillbaka på det hela o skratta åt det. Dessutom finns det delar som man aldrig vill glömma där. Tack Carina! (stavning?) Du var verkligen en ängel i fredags som tog dig tiden att ta reda på vems biljetter det var!

Idag är det söndag och jag sitter hemma hos mamma i Örebro. Pappa fyller år, första gången jag faktiskt inte varit hos honom på en födelsedag. Känns lite konstigt, men det går nog över med tiden.
Nu ska jag gå och slänga en kudde på mamma som snarkar så väggarna skakar framför tv:n.
Tjoho!

Äntligen hemma!
Eller hemma har jag väl varit, men äntligen tid att sätta mig ner, ta ett djupt andetag o bara skriva ner lite tankar o händelser!
Har hänt så mycket den senaste tiden som jag faktiskt velat blogga om, i princip allt sedan i lördags då jag var med om en såndär livsupplevelse som man aldrig kommer kunna glömma. Pappa bjöd på teater, Backateaterns uppsättning av "Brott och Straff" i modern tappning. Seriöst, det var det bästa jag sett! Det pirrar i magen bara jag tänker på det. Hela upplägget, skådespelarna, musiken.. känslan! Jag växlade mellan hejdlösa skratt till tårar som sakta hittade sin väg nerför kinderna. Oh jag vill se den igen, jag vill uppleva allt om igen! Men på samma gång vet jag att om jag ser den igen kommer lite av magin försvinna... Jag får leva på mina underbara minnen, och känslan som sitter kvar i kroppen!
Önskar verkligen att jag på något sätt kunde förmedla känslan av teatern till er som läser det här, men vet att det inte går.. fan! Hur beskriver man himlen till någon som är i helvetet?!




Joel var här under söndag-måndag. Gud vad jag har saknat honom!
Han kommer nog alltid vara en såndär människa som ligger närmast hjärtat.
En sån man faktiskt kan prata med, eller bara göra ingenting utan att det känns fel eller blir tråkigt.

Sen var jag iväg en snabbis till Göteborg med o kramader lite på Gustav *hjärta* innan jag tuffade iväg till Borås för en träff med Cissi. Jävlar att det kan vara så mysigt att prata om religion över en kaffe, och du gumman, det ordnar sig! Stanna upp och lyssna till ditt hjärta så löser det sig! Jag kommer alltid stödja dig, och det vet du.
Imoron bär det av till Johanna. Saknar henne sjukt mycket! Har suttit o letat igenom massa gamla bilder på oss för att hitta en riktigt söt att skicka in till labb o få stor fotokopia på.

Jajaj, nu ska jag hoppa in i badet o få lite avslappning innan stressen börjar igen.

Oh, btw.. castingen i lördags gick jättebra! Håll tummarna för mig nu =)

Hon är över midnatt, så att säga att jag hade namnsdag idag vore fel.

Så, jag hade namnsdag igår. Camilla, dock inte mitt tilltalsnamn men likväl blev det fika och mys. Pappa hade köpt paket till mig! Jag tycker om pappa! Dock inte bara för att han köper paket, utan för att han alltid finns där. Tänkte lite på det idag, han har verkligen blivit medsläpad genom massa skit för min skull, men trots det har han stått upp för mig.

Älskar dig pappsen, även om jag skriker åt dig ibland.

Har hittat massa snygga hårgrejjer för den delen. Nu behöver jag bara 1500kr med. Tror att det mest värdefulla på mig är håret. Eller kanske mina nördsmycken! Kom på att jag har en hel del sådant, ringar med spökena från pac man, bältesspänne format som en nintendokontroll, halsband av gameboy (och ett gamegirl) och en hel del annat. Men det är snyggt så orka bry sig!

Casting idag för den delen. Vet inte riktigt varför jag ska gå, chansen att jag kommer med e ju minimal, men jag hoppas träffa lite nya människor, och det finns ju sämre sätt att spendera en lördageftermiddag. Satt och fyllde i formuläret nyligen. Jag är jävligt nervös över att jag inte ska hitta till lokalen. Jag är fortfarande inte pro på det här med spårvagnarna, även om jag lärt mig fort. Men jag lär komma fram på någon höger.

Dessutom är det ju teater idag. Jag är pepp, pepp, pepp!

Men men, ska dra mig till den lockande sängen nu, fast jag vet att jag inte kommer kunna sova på ett bra tag. Men psp räddar många nätter!

Håll tummarna för mig!

Doktorn var sjuk idag. Vad fan, doktorer ska inte kunna bli sjuka! Det låter så fel: "Doktorn var sjuk".

Men lite lättad känner jag mig allt. Tycker inte om sjukhus! 

Det hemska är att hade doktorn ringt igår hade jag kunnat stanna en natt till hos Gustav. Han åker till Lund imorgon för att spela, och nästa helg ska han till Tyskland och spela förband åt Saalschuts, som faktiskt är riktigt bra. När Gustav nämnde dem kunde jag inte komma på annat än att jag hört dem spelas på diverse fester, men tydligen hade jag roat mig med att inskaffa deras skiva med.

Jag har helt enkelt för mycket musik för att kunna hålla reda på ens hälften!

Men men, tror jag hinner träffa honom på måndag eftersom Cissi inte kunde träffas då.

Sitter och undrar lite hur det är med Johanna. Hon är aldrig inne på msn, och jag vill inte ringa, hon är ju aldrig hemma när jag ringer. Iofs är hon väl fortfarande inne i nykär-stadiet, men det känns ändå lite som om hon avskärmat sig gentemot världen. Det fanns en tid då vi verkligen pratade om allt med varandra, numera känns det som att det bara är jag som pratar, vad håller på att hända?

Vill jag veta?

Mamma skickade min blåa hårfärg idag. Ska bara ta mig iväg till frisören o klippa bort någon decimeter slitna toppar, sen så fan ska här förstöras mer hår!

Oh, förresten så väntar jag på svar för tre olika lägenheter just nu. Håll tummarna för mig!

Sen håller jag på att fylla in ansökningsblanketter till skolan med. Söker in till två, borde få plats på åtminstone en av dem! Vill egentligen inte plugga, men gör jag det inte nu kommer det aldrig bli av. Ska ta o försöka mig på distansläsning. Det har löst sig någorlunda bra med pengar för framtiden, kommer ha råd med hyra utan problem, och dessutom kanske få privilegiet att äta ibland. Fast för tillfället äger jag 40 kr. Hurra för mig!

Jag är trött, väldigt trött. Kroppen är slutpumpad och hjärnan är degigare än vad den borde. Behöver vila, nej måste vila. Men frågan är när?
Imorgon blir det AF, sen iväg o leka med Gustav tills onsdag. Får se om jag kan klippa mig onsdag kväll. På torsdag bär det iväg till doktorn för att få ordning på ryggen, och fredag ska jag till kinna. Sen på lördag ska jag först på casting till en modevisning och efter det blir det teater, brott o straff. Dessutom kommer Joel på söndag.
Jag kommer vara mycket död Anna på måndag!
Fan, på måndag ska jag till Borås och träffa Cissi ju!
Jaja, vila får man göra när man har dött, och i den här hastigheten lär den dagen komma snabbare än väntat.
Har kommit på lite grejer till mitt rum för den delen. Fast till min brillianta plan behöver jag massor av ljusslingor och en mysig fåtölj.. och någon slags hög bokhylla. Men det kommer jag väl inte ha råd med på ett bra tag så jag får försöka klara mig med det rum jag har.
Hur kommer det sig att alltid när det är specifika saker man vill ha så finns inga pengar, men när man väl har pengar, finns inget speciellt man vill ha, men ändå försvinner slantarna?!
Jag kan omöjligt vara ensam om det problemet.

Btw så älskar jag mitt halsband!

Becca åkte hem idag.
Tomt.
Fast det blev en jävligt lyckad dag fast den mest spenderades på tåg/buss.
När jag väl lämnat av Beccis på centralen i göteborg bestämde jag mig för att ta kinnavägen hem. Satte mig lugnt på bussen o försjönk i min tyska synthmusik. Helt plötsligt såg jag ett välbekant ansikte som intog den nyss tomma platsen brevid mig. Fast jag var inte riktigt säker om det var rätt person då han inte verkade känna igen mig alls. Men jag chansade, lutade mig framåt o frågade "gnomen?"
Klart det var han. Inte träffats på nästan två år men visst var det han.
Hade en mycket trevlig färd till Kinna.
Väl framme där stötte jag in i Andreas o Franne. Kramkalas säger jag bara! Gud, jag har inte lyckats träffa en enda av de gamla gymnasievännerna, och sen helt plötsligt tre på samma dag. Helt otroligt kul!

Nu ska här städas lite, och så ska jag byta piercing i näsan. Får se om jag kan lyckas.
Efter det blir det ett välförtjänat bad!
Och förresten är det klart nu, hejdå singelliv!