...and count to ten!
Efter tre timmar hos tatueraren blev mamma och jag utsläppta till den kyliga stadsluften. Min handled är svullen o jag kan knappt röra på fingrarna, men det blev snyggt! Eller det kommer bli snyggt när svullnaden lagt sig. Just nu är jag bara ordentligt omplåstrad o det ska sitta på tills imorgon.

 

Jag ska inte skriva vad det är än dock, håller pojkvännen på halster o om han läser bloggen skulle ju det falla i bitar. Men den betyder rätt mycket för mig. Jag har lärt mig att det är jag som har kontrollen över mitt liv nu!
Kan bara säga att jag är glad att jag kan hantera smärta, omvandla den till njutning, annars hade jag nog gått under när nålen drog över min stackars handled.
Mamma blev nöjd med sin lilla fästing på skuldran med, den ser äckligt äkta ut, men hon ser upp till det äckliga krypets förmåga att överleva fem år instängd i samma glasburk, utan mat!

Så anyway nu är jag hemma i Göteborg igen, sov hela vägen på tåget.
Skönt att vara hemma.