Jag köpte nya skor idag. Det behövdes.

Blev rätt mycket gladare av att gå över torget i stan med påsen. Speciell känsla med nya skor.

Dessutom har jag varit rätt nere de senaste dagarna, fördubblat min medicinring bara för att inte bryta ihop totalt. Jag hatar Örebro... Eller jag hatar att vara ensam i Örebro.

Gustav ville komma, men det skulle vara så otroligt onödig då han skulle behöva åka tidigt imorgon (onsdag). Det är lixom 60 mil t/r i snöoväder med skyhöga bensinkostnader. Men ärligt, jag skulle behöva honom här just nu!

Jag känner mig verkligen övergiven. Mamma är helt jävla borta. Kom ju hit för att träffa henne men vi har bara pratat en gång, o då gnällde hon för att jag inte hittat arbete o för att jag snyltar på hennes pengar.

Jag vill bara vara älskad, men det är kanske för mycket begärt av någon som stack när man var liten.

Jag ser verkligen fram emot fredag, fick tid för tatuering då. Behöver nog smärtkicken igen. Efter förra tatueringen hade jag varken migrän eller spänningar i ryggen på flera veckor, och som det är nu går jag nästan under utan en karta alvedon om dagen.

Livet hatar mig idag, eller är det jag som hatar livet?