Det har varit en skitkass påsk!
Jag tror iaf att den var skitkass, har sovit i princip hela tiden o har haft så hög feber att blodkärlen i ansiktet har spruckit, Yay, jag ser ut som en svullen korv! Mådde iaf lite bättre idag så jag tänkte kila in till stan o pussa på min snygging. Kikade online o såg att des skulle gå en finfin buss klockan fem. Väl framme vid busshållplatsen började snön vräka ner, Verkligen vräka! Jag såg inte ett smack.
Kvart över fem började jag iaf undra lite om bussen skulle komma, kikade på tidtabellen brevid mig o såg att så inte var fallet, vände hem och tröstblekte håret. Ska göra ett nytt försök att ta mig till stan imorgon efter sjukgymnasten.
På tal om mitt hår, det är nästan helt blont nu, liiite röd/orange i topparna men silverschampoot Jojjo gav mig gör underverk. Snart blir det blått! Och det är inte ens helt sönderslitet!

Handleden läker fint för den delen. Har inte riktigt vant mig vid att se tatueringen där, blir nästan lite rädd över den ibland, typ "vad har jag gjort", men i nästa stund älskar jag den, och jag vet ju att efter läkningstiden kommer den smälta in i skinnet o bli en hel hög snyggare!

Idag hade jag något jag inte haft på länge, totalt nervsammanbrott.
Hade glömt hur hemskt det är.
Satt framför spegeln och storgrät. Detta skriver jag mest ner för personligt minne av datum osv då jag måste ta upp det för att få nya mediciner med vad fan...
Varför kan jag inte bara vara en fungerande människa? Känner mig verkligen skitlöjlig som måste ta massa mediciner för att hålla koll på minnen, känslor och tankar.

Snart kommer Johanna! Jag håller ut tills dess!
Soulmates never die!