Jag körde just in ett finger i ögat, in under ögonlocket. Det gör ungefär lika ont som det låter.

Kalla mig rödöga!

Borde egentligen klä på mig nu, men är för nyvaken för att ens öppna garderoben. Min laptop däremot ligger vid sängen. Svårt val eller? Men med tanke på att klockan är två timmar mer än den borde varit när jag vaknade så.. Vissa dagar är det bara för mycket inplanerat för att man ska orka med sig själv.

Jaja, nu börjar katten jama efter lunch, dags att ge upp min varma säng o tassa ut på iskallt golv.

Wish me luck!

Migrän igen, vaknade klockan sex av det förbannade huvudet o roade mig med att springa o spy sex gånger under timman som följde. Lyckades somna om tillslut och vaknade återigen vid två, då var huvudet bra igen, fast illamåendet satt kvar. Vilket det fortfarande gör.

Jaja, har roat mig med att planera för framtiden igen. Satt o pratade med pappa rätt länge. Han sa att om han får igenom sin plan med att flytta till Bua så kan jag få hyresskillnaden på ungefär 2000 kr till stöd för egen lägenhet.
Det skulle ju inte vara helt fel!
Ska tillbaka till arbetsförmedlingen imorgon en snabbis för att göra en snabbcheck på mina referenser. Sen är det bara att vänta de 90 dagarna o se om något händer. Just nu känns det som att det faktiskt kommer lösa sig någon gång. Kanske inte imorgon, och antagligen inte dagen efter det heller, men inom en relativt snar framtid!
Sitter och hjärntvättar mig själv och pappa med Welle:Erdball och panikandningen jag hade igår har släppt!
Har till och med skissat upp en massa idéer till min kommande cyborg-tatuering.



Snart kommer jag fan ha pengar till både den o vingarna jag vill ha!
Dessutom har jag fått hem papper till nya ID-handlingar eftersom mitt förra försvunnit spårlöst!?
Och imorgon ska jag träffa Gustav igen, saknar honom fast det bara gått ett par dagar sedan han var här, min hjärna har nog blivit lite förvriden o konstigare än vad den var innan.
Och på fredag kommer Becca!
Kan det bli bättre?
Nej inte just nu!

HAPPY!
Mamma har köpt en gamegirl till mig!
Ett halsband.
Sånt blir man glad av.

Gustav åkte hem idag efter myskväll igår.
Eller jag vet inte hur mysig jag var, kände mig mest stressad.. så jävla mycket att tänka på just nu, Jag orkar inte bo kvar här, men jag har ingen möjlighet att flytta, förutom tillbaka till örebro. Måste ha jobb, roat mig med att leta efter det sen jag vaknade o skickat in ansökningar till två. Och imorgon ska jag kila iväg till arbetsförmedlingen o sitta där medan de gör.. ingenting.
Jag kommer ihåg när allt var enkelt, när man var sju år och skolan var jättekul, då man lekte hela dagarna och aldrig hade en tanke på framtiden, jag visste ju redan vad jag skulle bli, brandman. Så enkelt det var då.
Man var liten och oskyldigt omedveten om världen, shit jag vill tillbaka dit! Jag vill sitta i de djupa fönstrerna i kyrkan som var mitt hem, vara rädd för mörkret uppe på vinden, springa genom kyrksalen innan läggdags och lyssna på ekot av mina egna fotsteg.
Jag vill vara sådär barnsligt galen och springa barfota ut i regnet, för att sedan nästa dag ligga med feber och höra på alla sagor pappa berättade.
Varför måste man bli stor. Visst kan jag springa ut i regnet nu, men det skulle inte ge samma njutning.. huvudet är för fullt av tankar och kroppen nerknarkad av starka mediciner.
Jag vill inte bli vuxen!

Men man kan inte stoppa tiden, bara göra det bästa av den.
Nu ska jag gå och skriva klart ansökan om nytt bankkort, sen roa mig kungligt med att fortsätta leta jobb.

Idioten som kom på det här med migrän borde dö.

Japankonventet inställt för min del. Fast inte är jag glad för det även om jag aldrig blivit helt pepp på det.

Ibland känns det verkligen som livet motarbetar en. Borde det inte vara tvärtom.. Jag menar mitt liv skulle ju inte existera om inte jag fanns, eller? Då borde väl jag och livet samarbeta bara för att få ut så mycket som möjligt av det hela. Låter jävligt knäppt men det känns som att jag slåss med mitt eget upplagda liv för att vi båda drar åt olika håll.

Farmor ringde innan, hon tycker jag ska flytta tillbaka till Örebro, och jag måste erkänna att det är lockande. Där hade jag möjligheter att lätt resa omkring, samt jobb som gav relativt bra pengar. Dessutom är det lättare att hitta lägenhet där än i Göteborg.

Vad är det då som håller kvar mig här?

Jag måste erkänna att jag är lite förälskad i Göteborg, även om det är långt ifrån samma känsla som London, men kärleken till en stad kan väl inte hålla mig kvar?

Kanske är det så att jag vet att om jag skulle återvända till Örebro skulle jag återigen hamna på den ensamma rutan. Jag känner verkligen ingen där, bortsett från expojkens vänner, och det är mindre lockande.

Dessutom har ju andra personer på kort tid fått stor betydelse för mig.. På ett sådant sätt att jag inte vill vara med om de långa perioderna utan varandra som jag vet skulle uppstå om Örebro kom tillbaka in i bilden.

Men jag behöver ett jobb!

Och det snabbt.

Lättare sagt än gjort.

Fan.

Hemma igen efter att ha åkt runt lite. Jag tycker inte om att vara hemma ensam, eller jo egentligen, men inte idag. 

Mår så otroligt illa efter igår, började knapra tabletter igen efter ett litet uppehåll o min kropp sa ifrån direkt, har nog grön hy idag, vågar inte titta i spegeln än på ett tag iaf.
Imorgon är det japankonvent i Borås, är faktiskt inte alls pepp på det, men jag ska väl gå dit bara för att jag lovat att vara med i modevisningen, får se hur det går, helst skulle jag bara vilja krypa ihop i ett hörn med film och glömma världen lite, inte för att den är särskilt dum emot mig just nu, utan bara därför att det vore skönt att koppla bort allt för ett litet tag, samla krafter för nästa veckas stress, var så längesedan jag fick tid att riktigt andas ut.

På senare tid har mitt ex också börjat höra av sig med meddelanden som "jag vill ha dig tillbaka" och "har aldrig slutat älska dig". Känns väl lite knepigt, och dessutom svårt att ta på allvar när han endast skriver det i sms och inte ringer.
Hoppas det kan lösa sig snart, men om min magkänsla har rätt kommer det inte försvinna från mina axlar förrän jag åker tillbaka till Örebro.

Jag har verkligen blivit spänd på senare tid, ryggen värker, nacken bultar. Vet inte riktigt vad det är som händer, vet bara att just nu önskar jag att just han var hemma hos mig, för att säga "du, allt ordnar sig". Och vet ni, jag skulle tro på hans ord.

Sist jag försökte mig på att blogga gick det rent utför nästan direkt, mest för att mitt liv inte är så extremroligt. Men idag var det verkligen inte min dag, så här ska klagas!

Morgonen var iofs helt okej, enda tills jag kom fram till centralen i Göteborg. Skulle försök hitta en buss hem efter att ha spenderat ett par nätter hos Gustav. 

Naturligtvis hade jag precis missat en buss, men det gav tid till lite kaffe och metro.

Hamnade tillslut på ett tåg som de sagt var helt obokat, bara att sätta sig ner o ta det lugnt. Så jag hittade en plats, slog mig ner, letade upp ipoden o försvann förnöjt in i min musik. Vaknade till av att en tjej stod o tittade surt på mig, "jag ska sitta där" sa hon och gav mig en idiotblick. Vad fan? Om någon har satt sig på min bokade plats brukar jag iaf försöka vara trevlig, typ "ursäkta, jag har bokat platsen du sitter på" och om tåget är nästan tomt, som idag, brukar jag ignorera det o sätta mig där det är ledigt.

Men nejdå *morr*

Det är rätt lustigt det här med musik med. människor verkar ignorera det kritvita sladden som går från min hand till öronen, jag hör verkligen inte ett skit av vad de säger med mina öronpluppar.

Sen har de aldrig något viktigt att säga heller, så när man väl sett att det står någon och mimar framför en, dragit ut  hörsnäckorna (vuxenpoints för det ordet) och bett dem upprepa sig, så är det enda man får höra "snyggt hår" eller "tuff stil".

GAAAH!

Jaja, dagen blev drastiskt mycket bättre när jag kom hem, fick städat bokhyllan vilket resulterade i två kassar böcker till second hand, packat upp sen örebroresan, lagat mat och annat som bara kan vara roligt när vårsolen skiner och fåglarna gör sitt bästa för att man ska bli döv.

Fast lite ensamt är det allt nu när det blivit mörkt o det enda som väntar en är en kall, tom säng.

Kattjävel var är du?