Gustav åkte hem idag efter myskväll igår.
Eller jag vet inte hur mysig jag var, kände mig mest stressad.. så jävla mycket att tänka på just nu, Jag orkar inte bo kvar här, men jag har ingen möjlighet att flytta, förutom tillbaka till örebro. Måste ha jobb, roat mig med att leta efter det sen jag vaknade o skickat in ansökningar till två. Och imorgon ska jag kila iväg till arbetsförmedlingen o sitta där medan de gör.. ingenting.
Jag kommer ihåg när allt var enkelt, när man var sju år och skolan var jättekul, då man lekte hela dagarna och aldrig hade en tanke på framtiden, jag visste ju redan vad jag skulle bli, brandman. Så enkelt det var då.
Man var liten och oskyldigt omedveten om världen, shit jag vill tillbaka dit! Jag vill sitta i de djupa fönstrerna i kyrkan som var mitt hem, vara rädd för mörkret uppe på vinden, springa genom kyrksalen innan läggdags och lyssna på ekot av mina egna fotsteg.
Jag vill vara sådär barnsligt galen och springa barfota ut i regnet, för att sedan nästa dag ligga med feber och höra på alla sagor pappa berättade.
Varför måste man bli stor. Visst kan jag springa ut i regnet nu, men det skulle inte ge samma njutning.. huvudet är för fullt av tankar och kroppen nerknarkad av starka mediciner.
Jag vill inte bli vuxen!

Men man kan inte stoppa tiden, bara göra det bästa av den.
Nu ska jag gå och skriva klart ansökan om nytt bankkort, sen roa mig kungligt med att fortsätta leta jobb.