Det var jävligt jobbigt igår, hårda röster och gråt drar fram minnen från djupet som man inte vill veta av.
Ville sticka direkt, bort.. bara bort! Men stannade.. vet inte riktigt varför, men det gjorde jag.
Nästan lika jobbigt när jag vaknade, känslan låg lixom kvar. Varför får jag vetskapen av att bara vara i vägen, inte välkommen. Stick!
Har spänt mig så under natten, gör ont överallt, fast nacken är värst. Nacken och käken. Sen när jag väl kom iväg höll jag på att missa pendeln, fick springa som en galning o kom på precis sekunden innan tåget rullade iväg. Efter det hängde sig min Ipod, o utan musik vände jag mig till mitt psp bara för att upptäcka att batteriet var dött.
När jag efter mycket om och men kom hem var kylen nästan tom och på bordet låg en kallelse till psyk. Jävla skit! Jag orkar inte med det där igen. Jag vill ha en axel att gråta mot men är rädd. Jag vill inte ha de där starkare medicinerna, jag vill inte sitta i timmar o lyssna på någon jävla psykosnubbe som tror han vet allt.
Kom igem! Jag är stark!
Jag ska klara det här med!
Jag klarar iaf att hålla masken, skratta bort verkligheten!

Ringaren i Notre Dame på dvd-specialutgåva låg o väntade på mig i hyllan. Ett litet ljus i mörkret.
Nu ska jag begrava mig i gammal disneymagi... Ska bara hitta en nalle att krama om först, och lyssna lite mer på Frou Frou.

Vaknade nyss.. klockan är 17.15.

Jisses, hur mycket sömnunderskott har jag egentligen? Fast jag somnade ju inte direkt tidigt heller. Dessutom sov jag oroligt, drömde att alla människor som betyder något för mig bara gick på en stor färja och försvann i fjärran medan jag stod ensam kvar på stranden. Verkligen allihop. Tror det har något att göra med att Björn sa att han antagligen ska flytta till Tyskland i sommar.

Vad ska jag göra då?

Och nu fick jag reda på att Joel är sjuk med.. blä! (inte absynth-Joel utan Joel-blå.) Fan, hoppas det inte är allvarligt. Eller nej, det FÅR inte vara allvarligt! 

Urk, var är glädjen från igår?

Jag är bakfull, trött och hungrig.. men LYCKLIG!

Eller jag var det när jag vaknade. Nu är jag mest trött och lycklig.

Så jävla lyckat igår! Det finns inget annat att säga! Det var bara så lyckat! Ljuset, ljudet, människorna, kläderna!

Kom in till Röda sten vid halv sex o allt satte igång med största intensitet redan då. Mitt ena klädbyte var dock fast hos leverantören men inte ens det fick mig att gå ner i humörkurvan. Faktum är att jag nog egentligen tyckte bättre om klänningen jag fick gå i.

Genrepet var rätt roligt då rökmaskinen fått damp så ingen av oss modeller såg catwalken, det var bara att gå och hoppas på det bästa, fast det fixades ju självklart till föreställningen.

Vårt sminkteam var något av det trevligaste jag stött på, och tro mig, när man ska sitta o bli sminkad i nästan tre timmar är det en klar fördel om människorna är trevliga.

Det är nästan så man tycker synd om alla som inte hade en möjlighet att gå på scenen, det blev en sådan otrolig kick när man steg ut ur ridån av dimma och alla fotografer på plats smattrade på med kamerorna, musikens taktfasta rytm, ljuset som speglades mot lackkläderna. Det var tom. ett filmteam på plats.

Och inte tog det rolig slut efter det! Fram till tre höll dansen igång och jag kunde äntligen skriva av den kyss jag länge varit skyldig Joel.. Fast jag kom undan lindrigt pga pojkvän. Fan längesedan jag dansat så mycket.. och druckit så mycket.. herregud! Tack o lov var älsklingen där för att följa mig hem. Kommer ärligt inte ihåg alltför mycket av hemresan.. men tydligen kom jag iaf till rätt ställe.

Jag vill bara göra om alltihop.

Och så vill jag träffa Joel igen.

Fast var sak har sin tid, och jag tänker inte lägga ner det här med modellerande i första taget, så räkna med mer i framtiden!

En dag kvar. Imorgon vid den här tiden kommer jag vara så otroligt peppad!
Nu är jag mest bara nervös. Fy fan vad det pirrar, fattar inte varför! Jag har ju gjort sånthär förut. Jaja, tycker att alla därute ska masa sig in till Göteborg och njuta av showen! Och för er som verkligen inte kan ska hela spektaklet tydligen filmas, så gråt inte för mycket.. eller något.



Det var ett tag sedan jag skrev här men jag har haft fullt upp, fattar inte att det kan vara så stressigt att leva när man inte har jobb! Åkte iaf in till Götet i Tisdags för att möta upp med Björn, (fattar inte varför jag börjat kalla honom Björn nu, men det e ju kortare så WTF) men då han var försenad från replokalen slutade jag på ett jättemysigt litet ställe med Tobias där vi tillsammans hade roligt och blev fulla.
Fast sen hade jag ett par riktigt underbara dagar med Björn, firade hans födelsedag på onsdagen o sen har vi bara haft mysigt tills idag.

Och nu är det bara massa roliga saker som ligger i framtiden. Det är Alice in Videoland live på sticky, det är Auto-Auto som min tönt ska spela med på Storan sen är det Bits and peaces 30 april då Nina Natri från Fidget ska gästsjunga med Maskinoperatör o Calis!

Fy fan bara massa mumma ju!

Ingen bra dag idag. Inte alls.

Vaknade av att pappa skickade ett mess: "farmor ligger på sjukhus".

Seriöst döden!! GE FAN I MIN FARMOR! Håller tummarna för att det är bättre imorgon.

Mamma ringde och sa att hon kanske har diabetes. Skulle faktiskt inte förvåna mig, men ända sedan det samtalet har jag blivit helt nojjig, bara det att sen jag kom hem vid fem tills nu (02.14) så har jag sprungit på toa minst sju gånger.

Sen av någon konstig anledning känner jag mig olycklig... Riktigt olycklig. Visst inget kan bli perfekt.. men är det här verkligen rätt? Eller e allt jag gör bara ett spel för att verka normal?

Det var längesedan jag kände mig riktigt älskad! Eller är jag bara blind?!

Allting ändras så fort, svänger sakta in i de vardagliga banorna av tristess. Varje dag är den andra lik. Jag vill ändra mönstret, men kraften räcker inte till.

Vad är det jag gör för fel?

Det var ett tag sedan sist, och jag vet egentligen inte om så mycket har hänt.

Johanna har bott hos mig en vecka, vilket var väldigt mysigt. Vi var mogna och byggde upp allt mitt lego som låg undanstoppat på vinden, härligt att vara barnslig ibland! Vi fick till och med igång min gamla legojärnväg.
I fredags var jag iväg och provade ut kläder till modevisningen. Jävligt svårt att hitta till rätt ställe ute på hinsholmen, men efter mycket om och men hamnade jag rätt. Börjar känna mig riktigt peppad på hela grejen nu, och så kommer **** hit för att titta. Men tyst, det är en hemlighet! Fast såklart är jag lite nervös med. Det var längesedan jag gick catwalk så jag känner mig lite ringrostig... men det blir nog bra i slutändan. Kommer tydligen vara en hel del fotografer där, o sen ska hela skiten filmas.



På lördagen tog jag o Jojjo det mest lugnt. Jag roade mig med att fixa till mitt nya hår som jag fått dagen innan (se bilden) och sen dödade vi lite zombies.. eller rättare sagt, mycket zombies och tjockade till oss på choklad. Fan, måste sluta med godiset nu och bli av med vintermagen. Kanske tappa ett par kilon innan modevisningen. Då har jag ett bra mål iaf, bör nog inte vara alltför stora problem.

Det roliga tog slut på söndagen.
Johanna åkte hem och jag fick trösta mig med att sanera huset. Köket tog tre timmar att få snyggt igen, varifrån kommer all disk!?

Nu ligger jag här med hög feber.
Vill hitta på något, men orkar inte.
Undersidan av laptopen bränner emot magen.. Pannan brinner.
Varför har jag så svårt att hålla mig frisk.
BLÄ!