Ingen bra dag idag. Inte alls.

Vaknade av att pappa skickade ett mess: "farmor ligger på sjukhus".

Seriöst döden!! GE FAN I MIN FARMOR! Håller tummarna för att det är bättre imorgon.

Mamma ringde och sa att hon kanske har diabetes. Skulle faktiskt inte förvåna mig, men ända sedan det samtalet har jag blivit helt nojjig, bara det att sen jag kom hem vid fem tills nu (02.14) så har jag sprungit på toa minst sju gånger.

Sen av någon konstig anledning känner jag mig olycklig... Riktigt olycklig. Visst inget kan bli perfekt.. men är det här verkligen rätt? Eller e allt jag gör bara ett spel för att verka normal?

Det var längesedan jag kände mig riktigt älskad! Eller är jag bara blind?!

Allting ändras så fort, svänger sakta in i de vardagliga banorna av tristess. Varje dag är den andra lik. Jag vill ändra mönstret, men kraften räcker inte till.

Vad är det jag gör för fel?