It's time for the show!
Jag är bakfull, trött och hungrig.. men LYCKLIG!
Eller jag var det när jag vaknade. Nu är jag mest trött och lycklig.
Så jävla lyckat igår! Det finns inget annat att säga! Det var bara så lyckat! Ljuset, ljudet, människorna, kläderna!
Kom in till Röda sten vid halv sex o allt satte igång med största intensitet redan då. Mitt ena klädbyte var dock fast hos leverantören men inte ens det fick mig att gå ner i humörkurvan. Faktum är att jag nog egentligen tyckte bättre om klänningen jag fick gå i.
Genrepet var rätt roligt då rökmaskinen fått damp så ingen av oss modeller såg catwalken, det var bara att gå och hoppas på det bästa, fast det fixades ju självklart till föreställningen.
Vårt sminkteam var något av det trevligaste jag stött på, och tro mig, när man ska sitta o bli sminkad i nästan tre timmar är det en klar fördel om människorna är trevliga.
Det är nästan så man tycker synd om alla som inte hade en möjlighet att gå på scenen, det blev en sådan otrolig kick när man steg ut ur ridån av dimma och alla fotografer på plats smattrade på med kamerorna, musikens taktfasta rytm, ljuset som speglades mot lackkläderna. Det var tom. ett filmteam på plats.
Och inte tog det rolig slut efter det! Fram till tre höll dansen igång och jag kunde äntligen skriva av den kyss jag länge varit skyldig Joel.. Fast jag kom undan lindrigt pga pojkvän. Fan längesedan jag dansat så mycket.. och druckit så mycket.. herregud! Tack o lov var älsklingen där för att följa mig hem. Kommer ärligt inte ihåg alltför mycket av hemresan.. men tydligen kom jag iaf till rätt ställe.
Jag vill bara göra om alltihop.
Och så vill jag träffa Joel igen.
Fast var sak har sin tid, och jag tänker inte lägga ner det här med modellerande i första taget, så räkna med mer i framtiden!
Kommentarer
Trackback