Så här har min helg sett ut i stora drag. Mycket intressant.

Känner mig fortfarande svag och ynklig, och om det inte vore för lillskiten skulle jag vara extremt ensam med. Ingen bra dag helt enkelt. Det är tur att djur finns, de gör allt mycket bättre!

Nej jag är inte ett offer för kvinnomisshandel, och nej jag har inte blivit bakbunden av terrorister. Jag har "bara" varit på sjukhuset och tagit blodprov. Jag har alltid haft dålig med blod, och är enligt läkaren "venlös". Detta betyder att det alltid är/har och kommer vara ett helvete när det är dags att sticka mig. Nu senast så gick det inte att hitta något blod på de vanliga ställerna trots en hel del nålar och ömmande stick. Det slutade med att läkaren körde in en nål i min hand, visst att hon fick ut det blod hon behövde efter en del väntan, men hon pajjade även mina blodkärl. Därför ser jag just nu ut såhär. Och tro mig, det gör ont! Dessutom ser ju min tatuering väldigt... jämn... och... eh... fin ut. Detta pga att blodet samlat sig under vissa av linjerna och att svullnaden är rent ut sagt enorm på sina ställen.
Observera att själva sticket var på ovansidan av handleden, blodet har alltså runnit runt en massa under skinnet.
AJAJAJ
TYCK SYND OM MIG!

Klockan är 05.11 och jag har pluggat hela natten. Seriöst. Satte mig vid datorn vid tiotiden och har studerat som en galning sedan dess. Påsarna under ögonen dinglar nere vid knäna och jag ser i kors. Just nu vill jag bara sova, men måste bli klar först. Åh. Kill me! Nu kommer solen snart upp iaf. Och mamma ringde igår kväll, bad mig boka om resan till tisdag. Yay...

Usch, jag kan inte sova.. ska hämta ut mina nya mediciner inne i stan när de öppnar, men tills dess får jag klara mig.
Just nu äter stressen upp mig! Jag behöver sova ordentligt...

Så för att fördriva tiden ligger jag och lyssnar på musik och petar runt bland alla mina bildmappar.


Ganska hemsk bild, men det får ni överleva. Tagen när jag och pojken var iväg och bowlade senast.
Mitt hår ser fuckat ut tack vare uv-ljus och discolampor om ni nu undrar...

Bild från när jag och pojken var och bowlade (vi kan låtsas att jag vann) och åt middag med hans familj. En riktigt mysig dag, gillar verkligen hans släkt, den är lika weird som jag är så man känner sig väldigt välkommen!

Fy fan vad jag hatar den här dagen.
Vet att jag är gnällig just nu, men hade ni varit i min situation hade ni nog med hatat den.
Det har bara varit en sådan där dag då allt varit "a total waste of life".

Just nu vill jag bara ha någon som orkar ta hand om mig.
Och någon som kan trolla fram mat åt mig, för herregud vad hungrig jag är. Vet att jag borde laga mat själv. Men jag orkar faktiskt inte idag! Så antar att jag får gå hungrig igen. Hej jag är fail som inte ens orkar laga mat. Visst att jag skulle kunna kila till grillen, men ärligt talat är jag så trött på deras feta mat just nu att jag antagligen skule spy av bara lukten. Avskyr att behöva lägga mig på fastande mage. 
☹

Dessutom längtar jag hem.



Som sagt, en helt otroligt dålig dag.
Hoppas det blir bättre imorgon!

Lilla snuttan ligger tvärs över mina ben och sover. Hon är så underbart söt.. Lite löjligt, men jag kan verkligen inte få nog av min hund! Verkigen helt otroligt hur en sådan liten varelse kan betyda så ofantligt mycket.. Kommer nog aldrig sluta förvånas över detta faktum.

---

Något annat som är otrolig är att det redan gått en månad för mig o pojken. Känns kluvet, för å ena sidan känns det som om jag känt honom i en evighet, men å andra sidan känns det som om vi inte varit tillsammans mer än någon vecka. Tiden går snabbt när man har roligt antar jag! Hihi ♥

One month down, eternity to go.

Jag tror jag är sjuk, ordentligt sjuk. Jag spyr upp allt som jag äter eller drickar, och nu har febern kommit, vilket är relativt konstigt, för jag får aldrig feber! Har växlat mellan frossa och värmeböljor hela dagen. Känns sådär lagom bra... Tur att jag har lillskiten! Vovvar är bäst när man är sjuk, de tröstar och håller sällskap.
Underbara Bianca ♥

Man känner sig så utlämnad.
Att behöva möta stadens nattliga gator ensam.

Jag älskar mörker, kyla, stjärnor.. ja allt kopplat med nätter. Men när jag är tvungen att ensam gå ut i en stad jag knappt känner till medan mörkret kryper tätt kring gatlyktornas bleka sken, då är det inte kul längre.

Det finns två saker jag är rädd för. Spindlar och okända människor i mörkret. Jag har bivit förföjd och trakasserad alltför ofta, även i upplysta och tätbefokade villaområden, så jag vet vad jag pratar om. Jag hatar det! Att jag som tjej går runt med en konstant rädsla när man är ute i natten. Jag verkligen hatar det! Natten är något vackert, önskar bara att jag kunde få njuta av den utan rädsla för den där siluetten av en människa som hela tiden tycks dyka upp bakom mig.

Det är en nackdel med att vara hundägare, man måste ut i mörkret!
Och jag är lika rädd varenda gång!


Bild lånad HÄR.

Borde kanske berätta att jag skaffat pojkvän.
Var inte riktigt meningen, men det hände iaf. Man kan inte styra över kärlek!
And I like it.. and him ♥


Don't mind the squishy-face.

Bev officiellt den 15:de då pappa välkomnade honom till familjen.
*Fnitter*

September... Min favoritmånad, början på hösten. Löven börjar bli lite krispiga, men kylan har ännu inte strömmat in över landet. Det ljuva lugnet innan alla höststormar kommer.
Men i år måste jag erkänna att jag fasar lite över min älskade månad. Min födelsedag närmar sig med stormsteg, känns som om det här är steget ut i vuxenvärlden, men... jag vill ju inte bli vuxen! Jag vill vara liten och bekymmersfri. Visserligen tror jag inte att jag kommer bli mer vuxen än vad jag är nu, men det känns ändå i magen.
Vill vara nitton forever and ever!!

Men samtidigt vet jag att det är löjligt att ha åderskris nu. Jag är ju inte gammal, vil bara inte släppa taget om tonåren, och alla rabatter på bussen, hehe!

Jag är trött och hungrig, detta trots att jag sovit som en gnu nästan hela dagen, och precis ätit. Detta mina kära läsare är några av de underbara biverkningarna man får av antidepp och lugnende!

Fast det värsta är nog att jag är precis som ett spädbarn när det kommer till greppreflexer osv. Exempel: Jag tar ett mjölkpaket och håller det i handen, med andra handen tar jag sedan fram ett glas och tappar då mjölkpaketet. Min hjärna kan inte längre låta kroppen göra två saker samtidigt.
Fatta hur jäkla irriterande det är att hela tiden behöva stenkoncentrera sig på något som man annars tar för naturligt.
Dessutom felar mina hjärnsignaler när det käller vanliga kroppskommandon, som att ta ett steg fram. Det gör att i princip allt jag gör blir lite segt och osammanhängande. Jag klantar mig mer och mer, och att fånga något i luften är bara otänkbart!

Imorgon ska jag till doktorn igen. Förhoppningsvis kan han hjälpa mig på något sätt.
Detta är för jävligt!

Alltså fredagkväll. Trodde det var torsdag, jag har koll på läget!
Mah bra det för det är ju verkligen fredagsmys deluxe här i Örebro. God mat och bra sällskap, jag är helt enkelt på topp med humöret och allt är perfekt.
Tjofaderittan!

Is it cruel, or is it faith that i truly miss you!?