Man känner sig så utlämnad.
Att behöva möta stadens nattliga gator ensam.

Jag älskar mörker, kyla, stjärnor.. ja allt kopplat med nätter. Men när jag är tvungen att ensam gå ut i en stad jag knappt känner till medan mörkret kryper tätt kring gatlyktornas bleka sken, då är det inte kul längre.

Det finns två saker jag är rädd för. Spindlar och okända människor i mörkret. Jag har bivit förföjd och trakasserad alltför ofta, även i upplysta och tätbefokade villaområden, så jag vet vad jag pratar om. Jag hatar det! Att jag som tjej går runt med en konstant rädsla när man är ute i natten. Jag verkligen hatar det! Natten är något vackert, önskar bara att jag kunde få njuta av den utan rädsla för den där siluetten av en människa som hela tiden tycks dyka upp bakom mig.

Det är en nackdel med att vara hundägare, man måste ut i mörkret!
Och jag är lika rädd varenda gång!


Bild lånad HÄR.