Jag frågade över meningen med livet.
"att veta att man är älskad"

ALL YOU NEED IS LOVE

Allt i min hjärna snurrar runt kärlek. Att vara eller inte vara.

Hur det kommer sig att ett förhållande alltid är starkare när man gått igenom något svårt och påfrestande.

Att orden "i nöd och lust" faktiskt betyder så mycket mer än vad folk inser.

Var det därför skilsmässor var ovanligare förr i tiden.. För att man respekterade "i nöd" mer än i dagsläget. Nuförtiden är det så lätt att låta allt ta slut, låta allt man kämpat för rinna ut i sanden.

Men sanningen är att inget förhållande kan vara perfekt, även om många påstår det. Man kan inte räkna med att två personer ska leva i exakt harmoni jämt. Alla får svackor, men det är också där som löftet om att stå vid varandras sida i nödens stund kommer in. Att härda ut även om man inte ser ljuset i andra änden av tunneln...

Man kan kämpa ensam, men är man två att dela på en packning, går resan mycket lättare.

Jag vill inte se det jag kämpat för rinna ut i sanden!

Tredje natten, minimal sömn, ingen mat.
Lever på tabletter.. antidepp, alvedon, sömnpiller... Blev nog lite för mycket av allt igår för kroppen har inte riktigt varit närvarande idag.
Joel håller mig flytande, Johanna får mig att ta andetag efter andetag.
Jag vill inte att det ska ta slut här.. tror inte jag klarar det.
För mycket känslor!
FUCK!

am i not good enough for anyone?

I think i just broke.
Fuck!

Jag saknar Björn. Så enkelt är det.
Min deppfria mysnalle.
Lite speciellt mycket nu när jag sitter i min lilla lägenhet. Han är nog den enda som inte visat intresse av att komma hit och kika hur det ser ut. Men förr eller senare ska jag dra hit honom. Det här är ju det som för tillfället gör mig lycklig. Vill dela med mig av lyckan med någon, men Johanna är far away, och det är Björn med, fast inte kroppsligt.
Och sen lite extra extra mycket saknad för att det just idag är halvårsdag för oss.
Jag är sådär äckligt töntig så jag på något sätt kommer ihåg sånna dagar. Och de kommer alltid betyda lite extra mycket för mig. Jag tror att det är just sånna tillfällen till lite exta mys, eller varför inte bara göra en speciellt god middag tillsammans, som håller ihop ett förhållande, vrider ifrån lite av det vardagliga, sätter guldkant på tillvaron så att säga.
För att vara ärlig skrapade jag ihop lite pengar och köpte extra snitsiga underkläder dagen till ära.
Tyvärr är den enda som får se dem jag själv... men de är väldigt snygga.
Är jag den enda själen i världen som fortfarande får lite härligt magpirr när en lite större dag närmar sig?
Om jag är det ska jag klänga fast vid den känslan ännu hårdare. Även om jag får fira ensam så kanske det drar upp mitt humör en nivå.
För hur det nu än är kommer jag alltid vara den typen av flicka som nästan spricker av glädje varje gång hon får rosor, som rodnar varje gång kärleken viskar sweet nothings i hennes öra, och lyser upp av lycka varje gång han tar hennes hand på stan.

Ketchup.

I mitt kylskåp!

Vad gjorde människan innan ketchup?

Sitter på mitt golv, i mitt vardagsrum.

Det känns overkligt, men bra.

I'm like an alien, taking my first steps on new territory.