Jag saknar Björn. Så enkelt är det.
Min deppfria mysnalle.
Lite speciellt mycket nu när jag sitter i min lilla lägenhet. Han är nog den enda som inte visat intresse av att komma hit och kika hur det ser ut. Men förr eller senare ska jag dra hit honom. Det här är ju det som för tillfället gör mig lycklig. Vill dela med mig av lyckan med någon, men Johanna är far away, och det är Björn med, fast inte kroppsligt.
Och sen lite extra extra mycket saknad för att det just idag är halvårsdag för oss.
Jag är sådär äckligt töntig så jag på något sätt kommer ihåg sånna dagar. Och de kommer alltid betyda lite extra mycket för mig. Jag tror att det är just sånna tillfällen till lite exta mys, eller varför inte bara göra en speciellt god middag tillsammans, som håller ihop ett förhållande, vrider ifrån lite av det vardagliga, sätter guldkant på tillvaron så att säga.
För att vara ärlig skrapade jag ihop lite pengar och köpte extra snitsiga underkläder dagen till ära.
Tyvärr är den enda som får se dem jag själv... men de är väldigt snygga.
Är jag den enda själen i världen som fortfarande får lite härligt magpirr när en lite större dag närmar sig?
Om jag är det ska jag klänga fast vid den känslan ännu hårdare. Även om jag får fira ensam så kanske det drar upp mitt humör en nivå.
För hur det nu än är kommer jag alltid vara den typen av flicka som nästan spricker av glädje varje gång hon får rosor, som rodnar varje gång kärleken viskar sweet nothings i hennes öra, och lyser upp av lycka varje gång han tar hennes hand på stan.