Allt i min hjärna snurrar runt kärlek. Att vara eller inte vara.

Hur det kommer sig att ett förhållande alltid är starkare när man gått igenom något svårt och påfrestande.

Att orden "i nöd och lust" faktiskt betyder så mycket mer än vad folk inser.

Var det därför skilsmässor var ovanligare förr i tiden.. För att man respekterade "i nöd" mer än i dagsläget. Nuförtiden är det så lätt att låta allt ta slut, låta allt man kämpat för rinna ut i sanden.

Men sanningen är att inget förhållande kan vara perfekt, även om många påstår det. Man kan inte räkna med att två personer ska leva i exakt harmoni jämt. Alla får svackor, men det är också där som löftet om att stå vid varandras sida i nödens stund kommer in. Att härda ut även om man inte ser ljuset i andra änden av tunneln...

Man kan kämpa ensam, men är man två att dela på en packning, går resan mycket lättare.

Jag vill inte se det jag kämpat för rinna ut i sanden!