Låt mig presentera en av de absolut vackraste platserna jag någonsin besökt - Highgate. Jag åkte dit ganska tidigt på söndagen och stannade flera, flera timmar. Trots det ville jag tillbaka nästan direkt efter att jag åkt. Det finns så mycket vackert att gå och titta på, eller varför inte bara sitta ner på en bänk och njuta av omgivningen. Efter att ha varit på Highgate Cemetery så känns dock våra svenska kyrkogårdar riktigt.. fula och tråkiga.

Blev verkligen helt förälskad i alla vackra änglar täckta med murgröna och de halvt förfallna byggnaderna. Dessutom är hela platsen omsluten av fågelsång! Det finns även en hel del kända namn runt om bland gravarna. Karl Marx är nog den största, men jag hittade även Douglas Adams (liftarens Guide till Galaxen ni vet) Michael Faraday, Sheila Gish och Jeremy Beadle.

So, let me introduce one of the most beautiful places I've ever been to - Highgate . I went to the cemetery Sunday morning and stayed until late afternoon, and even though I spent quite a few hours there I wanted to go back as soon as I left. There's so much to see and gosh just to sit on a bench there and breath in the fresh air, it's all so very beautiful. Our Swedish cemeterys suddenly seems really boring and, yeah I'll say it, ugly!

I fell in love with all the angels covered with deep green ivy, the almost magical decay of the larger constructions and the birdsong that seemed to embrace the whole cemetery.

There's quite a few famous people buried at Highgate, if you're interested in that kind of thing. Karl Marx is probably the biggest name, but you can find the hedstones of Douglas Adams (I love he Hitchhiker's Guide to the Galaxy), Michael Faraday, Sheila Gish and Jeremy Beadle.

Jag fick finfint sällskap när jag traskade omkring bland alla gravar. En kissekatt. Och när jag satte mig ner för att vila lite så hoppade sötnosen upp i mitt knä och gosade. Fick senare reda på att katten tillhör en av arbetarna på kyrkogården och han egentligen inte alls är förtjust i främlingar. De var med andra ord förvånade över att han blivit så fäst vid mig.

I got some really cute company as well. The cat followed me for quite some time, and when I sat down for a minute the cat jumped up on my lap for a cuddle. Later I found out that the cat belongs to one of the cemetery workers, and that he usually don't like strangers.

Den här graven med den vaktande hunden är nog en av mina personliga favoriter från Highgate. Den tillhör Thomas Sayers, en känd boxare från den viktorianksa tiden, och varför vovven är där är faktiskt rätt intressant. Det var nämligen så att när Thomas dog så ville ingen av hans bekanta/fans att hans fru skulle gå med i sorgetåget då hon alltid varit otrogen. Istället fick Sayers mest trogna vän bli sorgemarskalk i begravningståget, och han blev då även avbildad som gravväktare. Vovvar är bäst ♥

The grave above with the dog is probably my favourite from all of Highgate. It belongs to Thomas Sayers, a Victorian pugilist. When he died no one wanted his wife to take part of the ceremony since she had been cheating during the whole marriage. Instead Thomas most faithful companion got to lead the burial Ceremony. And he's now also the guardian of the grave.

All pictures ©