Ska snart lägga mig och somna om, men tänkte bara göra en snabb uppdatering här.

För ett par dagar sedan var jag iväg på Västerås stadsteater och såg "Mig äger ingen". Riktigt bra faktiskt! Bättre än vad jag trodde. Det är helt enket svårt att inte bli berörd på något sätt, specielt för mig som känner igen mig i flera delar. Okej pappsen är ju inte alkoholist osv.. Men jag är så otroligt införstådd i Åsas sätt att se sina förädrar, och att försöka räcka till.



Det är också svårt att sitta oberörd när man ser pappan förfalla, djupare in i alkoholismen, ensam och olycklig. Ja det är svårt att faktikst inte snyfta till över hur han gång på gång försöker finnas där för sin dotter, göra henne lycklig, även fast orken inte finns kvar.

Nu kommer jag dock snart somna sittandes, så lika bra att lägga av med skrivandet.
Det är helt enkelt en väldigt känslosam pjäs, som jag personligen skulle rekomendera alla att gå och se.