Soooo, återigen en spelnatt. Dock kanske inte den mest lyckade för mig. Först var jag så otroligt uttråkad att jag ett tag trodde jag skulle dö av tristess. Inte för att spelen i sig var dåliga.. Men ändå. Man kan antagligen inte alltid ha kul, även om det är meningen med spel.
Tristessen släppte iaf med tiden, men utbyttes istället mot en extrem trötthet. Slutade med att jag satt och skakade av kramper och illamående, men tydligen måste men lära sig ignorera kroppens tecken på total utmattning.

Blev iaf introducerad för ett nytt spel: Descent. Men eftersom jag mådde så jävla dåligt kunde jag inte alls uppskatta det. Var mest en ren plåga att hålla ögonen öppna. Jag brukar inte ha svårt att vara uppe en hel natt, men till saken hör att det här var min andra helt sömnlösa natt under veckan, plus att två passerade nätter spenderats med endast minimal sömn.  Så long story short.. Istället för att vara kul underhållning var det en natt av tortyr.


Spelplan för Descent