Hoppla! Hamnade hos mamma sådär hux flux.
Hon ringde, lät rätt desperat o hade fixat en biljett till mig. Så jag hade inget val än att sätta min feta röv på tåget o tuffa upp. Men det har blivit rätt mysigt.
Mamma fixade jättegod vegetarisk gryta, hallontårta och sen spenderades natten med skräckfilmer. Poltergeist, nån suspekt vampyrfilm och massa zooooombies.



Idag traskade jag och mamma ut i den krispiga höstluften, ner till kyrkan. Den gamla stenkyrkan från 1100-talet
Känner mig alltid så högtidlig när jag går in genom stora kyrkportar och möts av lukten av kalla stenar och gammalt trä. På vägen upp till altaret kändes det som att det fanns fullt med folk i bänkarna, fast bara jag och mamma var där. Själar i tidlös väntan på räddning.
Tände ljus för de som gått vidare. Mamma grät!
Jag har aldrig sett henne gråta.
Känns konstigt att trösta kvinnan jag kallar mamma.