Lilla Bianca ligger i mitt knä och sover. Kan inte fatta att allt gått så smidigt, hon har inte gråtit som hundar brukar efter att ha flyttat, hon har inte varit orolig eller ätit speciellt dåligt. Istället nosade hon sig genom min lägenhet och viftade på svansen, tog myspaus i mitt knä och fortsatte sedan utforskandet!
Som Katarina (förra ägaren) sa "ni är som gjorda för varandra." Och jag tror på det. Bianca ser konstant överlycklig ut och vill hela tiden pussas och sitta i knät, och jag är... okej livrädd med också uppe och flyger bland glädjemolnen. Hon har även en perfekt morgonrutin. Upp o kissa klockan åtta, men bara en jättesnabbis, sen vill hon sova ett par timmar till, gärna på min mage eller uppe vid halsen. Mitt lilla kärleksknippe!! Att hon dessutom är avelsvänlig är ett stort plus, och ja, hon har pass, så vi kan resa tillsammans! Blev överlycklig när jag fick reda på det!
Och oj vad hon drar blickar till sig. Verkar som om alla kommer fram och beundrar henne. Bara på en timmas tågresa var det sex personer som utbrast "med gud så söt" om henne. Och jag håller med.
lilla Bianca!
Jag har så stora planer för henne. Stora planer för en stor hund i en liten kropp.
Nu ska det gosas!
Puss!