Ah well, det var ett tag sedan, har varit på villovägar rätt länge, men inga direkt dåliga sådana.

Förra helgen var det en festival i 8 bitar. Älskling spelade, publiken var galen, träffade massa trevligt folk. Mycket lyckat med andra ord! Även om vissa saker självklart var mindre lyckade, aldrig kul när man ska behöva känna sig obekväm bland vissa människor. Jag vill bara le och vara vän med alla, men vad gör man när det inte är välkommet?

Jaja, sen dess har jag varit ute med Björn i hans föräldrahem o suttit barnvakt åt tre vovvar och en katt. Eller suttit och suttit.. vi sitter barnvakt fortfarande, fast just ikväll har jag en liten paus från alla vovvar, sitter hemma i min ensamhet och vill inte alls vara här längre.

Jag och pappa hade ett "jag måste prata med dig"-samtal... vilket slutade i att det är ett upprört hav inuti mig med blandade känslor.

Tryggheten rasar sakta samman.

Snälla jag behövde verkligen inte höra sådana saker just nu.

Orkar inte riktigt gå in på vad det är än, men det dyker nog upp.. när havet stillat sig så jag åtminstone kan skilja på mina känslor.

Under tiden spelas "achtung achtung alarm" så högt det bara går från högtalarna, grannarna får hata mig så mycket de vill, måste få gömma mig lite i musiken, måste hitta ett tryggt hörn i allt trassel.