Råkade radera föregående inlägg istället för att ändra på det. Men skit samma, var nog lika bra.
Nu är jag iaf väldigt glad om än stressad. Har börjat med en ny vana att spy varje morgon, antagligen av stress. Gah jag blir galen av allt göra o allt tid som inte finns. Ska tydligen till Örebro på måndag. Har ärligt talat ingen lust alls till det, men när mamma faktiskt vill träffa mig får man väl bara tacka o ta emot. Dessutom ska mina kusiner vara där. Från mammas sida.. Den sidan jag nästan aldrig pratar om. Har inte sett dem sedan jag var fyra.. Så.. tja.. det ska bli intressant. Och sen blir det väl lite lägenhetsinköp där med skulle jag tro.

Känns tråkit att jag o björn återigen blir separerade ett tag men man överlever nog. Tråkigast är dock att både han och jag jobbar lördag så det blir knappast någon tid att träffas innan heller. O sen har han bokat upp söndag med viktigare grejor.
Mamma vill fortfarande träffa honom, o jag vill inget heldre. Vill ju att han ska känna till min familj. Men antar att det e en omöjlighetstanke för veckan som kommer. Men den dagen kommer! Hihi!

Funderade en del över relationer inatt. Åkte till Björn i måndags och stannade några nätter, och när vi råkade missa sista spårvagnen hem en av kvällarna resulterade det i en mycket lång promenad. Fast, den kändes inte så lång eftersom vi nästan hela tiden hade något att prata om. Mina tidigare relationer, både vänskapliga som kärleksrelaterade, har aldrig haft samma inverkan på mig via det planet. Det blir oftast rätt vilda ord och hetsiga disskusioner mellan mig och björn, men det är väl så man håller en debatt levande, och dessutom håller det ju sig inom disskusionen i sig. När ämnet är slut finns ingen anledning till höjda röster.
Visst önskar man att han hade lite bättre förtåelse för vissa saker, men tänk vad trist det skulle vara om vi höll med varandra om allt!? Nej usch vad tråk.

Sen funderade jag en del över barn med. Jag är ju i allmänhet känd som en barnahatare, och ja det är jag väl mer eller mindre fortfarande. Tycker alla jävla snorungar kunde låsas in tills de blivit stora nog att ta hand om sig själva. Men med Simon har jag inte känt det än. Bara lte rädd för honom nu men det blir bättre. Får lite samma känslor som när man ser ett gulligt marsvin när man ser honom så jag antar att det e positivt.

Jaja nu ska jag lägga mig.
Så gonatt på er från en mycket trött och väldigt ensam mitsukai som saknar sin tönt.