Jaha, så är man här igen då. Skulle egentligen varit i Örebro, men saker blir inte alltid som man har tänkt sig. Eller som man hade önskat.
Så, för några dagar sedan bad min lilla mamma mig att komma över och träffa kusinerna. Visst tänkte jag, det skulle väl bli roligt att se lite släkt. Jag har ju inte hört talas om dem sen jag var fyra år så jag satte mig på ett tåg o tuffade iväg till örebro. Fyra timmar senare och efter lite väntan på station o mycket släpande av väskor fick jag reda på att jag inte skulle bli hämtad utan beställa taxi. Okej det va inte första gången något sådant hänt. Väl framme fick jag en väldigt snabb kram av mamma, och that's that. Jag hade ingenstans att ställa mina saker då hon gett bort mitt rum till kusinerna, men det kunde jag väl ockå acceptera. Anyway, nu har jag sett dem, och de har sett mig. Mamma förevisade mig som ett jävla cirkusdjur medan hon babblade på med ord jag aldrig förstått, och de svarade på samma oförståliga sätt. Ingen engelska kunde utbytas då ingen av de båda kusinerna fått lära sig det i skolan. Förlamad stod jag där o undrade hur i hela friden jag skulle kunna lösa språkproblemet. Mamma tolkade inte direkt utan började istället prata på det okända språket med mig med, som om hon hade glömt att jag aldrig varit i närmare kontakt med det.
Cirkusförevisningen pågick en timma eller mer, följde efter mig, drog i håret, kläderna o babblade på. Så what, jag ser lite annorlunda ut, det kan jag medge, men hon har sett mig innan, och eftersom hon gjorde en så big deal av det blev kusinerna lite osäkra på det hela.
Jag sa åt henne att sluta prata okända ord med mig.
Då slutade hon prata alls.
Istället gick hon in till kusinerna o bubblade glatt på med flickan i samlingen av två. Hon hade hittat den dotter hon ville ha. Blond, lite mullig, gillar modekläder, sola och som dessutom kan hon rätt språk.
Jag fick iaf min säng tillslut och kröp ner i den redan vid niotiden, stogråtandes.
Mamma var ute på promenad med kusinflickan, och kusinpojken satt o glodde på tv.
Hörde när de kom hem o började servera fika.
Mamma brukade alltid ha mat till mig, men nu fanns inget. Magen skrek men jag orkade inte direkt bry mig.
Hon kom in lite senare för att snabbt berätta att hon hade lite glas till övers om jag ville ha till lägenheten. Tackade och sa att jag inte skulle stanna hela veckan som tänkt utan att jag istället skulle åka direkt morgonen därpå. Fick svaret "Jaha" och sen gick hon.
Gick snabbt att ta sig ner till tågstation igen, hade ju inte ens hunnit packa upp. Fyra timmar tåg igen. Underbart...

Mamma har inte hört av sig sedan dess. Och jag har inte gett mig på ett försök att kontakta henne. Hon har en ny dotter. Kanske att hon kommer ihåg mig igen när kusinerna åkt hem och hon står där utan barn igen. Och det hemska är att jag gång på gång kommer hoppas och tro att hon faktiskt vill träffa mig när hon ringer. Att jag gång på gång kommer sätta mig på tåget, och hoppas på att få lite kontakt med den kvinna jag kallar mamma.

Säger bara tack o lov att det går relativt snabbt att åka till Björn. Fick lite annat att tänka på helt enkelt även om jag storgrät i mörktret efter att jag lagt mig, då tankarna återigen bubblade upp.

Så idag har jag kurerat mitt sårade hjärta. Med bra musik och nagellack.
Och tack pappa, du visar gång på gång hur mycket du älskar mig! Tack för att du finns kvar och tack för allt du gjort för mig genom åren! Du förtjänar mer än det du har!




"I want somebody to share
Share the rest of my life
Share my innermost thoughts
Know my intimate details
Someone wholl stand by my side
And give me support
And in return
He'll get my support
He will listen to me
When I want to speak
About the world we live in
And life in general
Though my views may be wrong
They may even be perverted
He'll hear me out
And wont easily be converted
To my way of thinking
In fact He'll often disagree
But at the end of it all
He will understand me"

Ojoj, vilket långt inlägg det här blev. Isch!
Oh btw så tog jag bort flyttbloggen. Sönderstressad redan som det är. Sorry till er alla läsare.