"- Jo, va, självklart… minnet är nog bara lika trögstartat som min dator idag, skämtande jag lätt.
Patric flinade och kliade sig bakom ena örat.
- Polisen har ju varit sluten och har knappt yppat ett ord till medierna. Men nu har de bestämt att en tidning ska få ensamrätten till ett reportage. Och gissa vilken.
Jag öste på med socker i det rykande kaffet innan jag svarade.
- Menar du att...började jag men kom av mig
- Jojo. Vi ska sända iväg en reporter och alla går och hoppas att det har fallit på deras lott att åka, skrattade han medan jag tog ett par havrekakor från en burk.
- Det skulle vara något att få skriva sitt namn under en sån artikel, sa jag drömmande.
- Hur mycket tid får man med mördarsnubben? fortsatte jag efter en liten stund av tystnad.
Patric log ett ännu bredare leende och sköt upp glasögonen med pekfingret. Han verkade njuta av att ha kontroll över informationen. Han drog efter andan som om han ville dra ut på det länge än.
- Ett dygn.
- Ett dygn, upprepade jag dumt och tappade en kaka på golvet.
- Jepp, ett helt och härligt pirrande dygn med en mördare. Det vore verkligen något att satsa på. Det skulle kunna bli årets scoop.
Jag höll med och försökte diskret sopa bort kakan in under ett bord med hjälp av foten. "


Ett utdrag från en kort novell jag skrev när jag var typ.. tolv.
Har suttit och läst massa gamla alster i snart en timma och det är grymt kul! Finns allt från skräckisar till historiska händelser... Och sen den här som är en av mina favoriter, ett halvseriöst komikdrama. Lol!
Hittade en skiva med alla mina noveller innan och shit, jag kunde faktiskt skriva rätt bra ibland. Tycker fortfarande det är underbart att sätta mig vid skrivmaskinen, men hittar aldrig tid för det numera. Jaja.. En vacker dag kommer det igen.


"Det slog mig plötsligt att det här var min chans. Min stora chans. Stannade till framför spegeln igen och mötte de stålblå ögonen som alvarligt betraktade mig. Från och med nu skulle jag inte vara samma person, aldrig mer skulle jag göra bort mig, aldrig mer slarva.
Det här skulle bli ett nytt steg för mig! Kände mig högtidlig när jag letade fram husnycklarna, stolt när jag drog på mig kavajen. Ett nytt liv!
Snubblade över tröskeln på väg ut."