Ah well, det var ett tag sedan, har varit på villovägar rätt länge, men inga direkt dåliga sådana.

Förra helgen var det en festival i 8 bitar. Älskling spelade, publiken var galen, träffade massa trevligt folk. Mycket lyckat med andra ord! Även om vissa saker självklart var mindre lyckade, aldrig kul när man ska behöva känna sig obekväm bland vissa människor. Jag vill bara le och vara vän med alla, men vad gör man när det inte är välkommet?

Jaja, sen dess har jag varit ute med Björn i hans föräldrahem o suttit barnvakt åt tre vovvar och en katt. Eller suttit och suttit.. vi sitter barnvakt fortfarande, fast just ikväll har jag en liten paus från alla vovvar, sitter hemma i min ensamhet och vill inte alls vara här längre.

Jag och pappa hade ett "jag måste prata med dig"-samtal... vilket slutade i att det är ett upprört hav inuti mig med blandade känslor.

Tryggheten rasar sakta samman.

Snälla jag behövde verkligen inte höra sådana saker just nu.

Orkar inte riktigt gå in på vad det är än, men det dyker nog upp.. när havet stillat sig så jag åtminstone kan skilja på mina känslor.

Under tiden spelas "achtung achtung alarm" så högt det bara går från högtalarna, grannarna får hata mig så mycket de vill, måste få gömma mig lite i musiken, måste hitta ett tryggt hörn i allt trassel.

Stockholm idag då.

Träffa Pierre!

Dessutom var det tydligen "möta-konstiga-käringar-dagen" idag, först var det en på pizzerian jag o Pierre åt på, hon skrek o gnällde över att osten inte hade smält fast på brödet, slutade tack o lov med att hon gick därifrån. Den andra tanten var på tåget hem. Jag satte mig tydligen på fel plats, ett tvåsäte o eftersom jag var först på plats hoppade jag naturligtvis längst in, men nej det fick jag inte, frågade om hon inte kunde sätta sig bredvid mig på den plats jag egentligen skulle sitta på, men tror ni att hon gick med på det, nejdå jag var tvungen att flytta alla mina saker till stolen alldeles bredvid. Jävla jobbiga fitta!

Men annars var dagen lyckad, även om regnet öste ner, Hade jättetrevligt, med bästa sällskapet på länge, och dessutom hittade jag patapon till psp för 300 på begagnade avdelningen!

Smaskade pizza o att inne i en superfin piercingstudio medan det värsta regnet drog bort. Träffade Becca och lekte mycket förvirrad turist!

Tråkigt att sticka därifrån, o nu saknar jag både Pierre o Becca. Tröstar mig med massa Sex and the City och patapon.. pon pon pata pon!

Tack för en jävligt bra dag!

Btw så fick jag mess från mitt ex, han saknar mig tydligen. Mysko.

GAH! Klockan är åtta och jag är klarvaken. Vaknade av att mamma oh Sven var otroligt diskreta utanför dörren (NOT). Vem fan står o skriker genom halva huset när folk ligger o sover!? Somna om är tydligen out of question för nu har jag legat här, trött som en idiot men ändå klarvaken i över en timma.
Lika bra att trassla sig ur sängen och stappla ut i badrummet. Ska ju ändå in till centrum o shoppa lite.
Var ju förresten o handlade med mamma igår. Det var riktigt mysigt jag fick lite nytt stuff av henne. En stor tröja från Carlings med en lila blingbling-skalle på o en enormt söt kjol med dubbla knapprader på magen. Dessutom en hel hög med söta trosor och så införskaffade jag det relativt nya vita pulvret man har till håret för att det ska fluffa. Det är så sjukt bra! Kan utan problem ställa allt mitt hår rakt upp med bara lite av pulvret i. Årets bästa uppfinning!
Dessutom hittade jag två "måste ha" på nätet när jag satt o kikade runt igår. Ett piercingsmycket som måste införskaffas till tungan, och sen detta himmelska halsband!



Nä nu ska jag upp upp upp... mot sminkväskan, attack!

Fuck, jag kommer missa när älskling spelar med welle:erdball, jag är i London då ju!

Äntligen lite tid att sätta mig ner i lugn o ro.
I fredags åkte jag till Falun. Mycket intressant jag vet, och sant, det hände inte så mycket, men det var trevligt iaf. Jag fick chans att vila , o se lite av dalarna, (det e fan mer parker än människor i Falun, bara så ni vet,) och spela massa patapon! Trevligt sällskap is tha shit!

Kom hem igår, söndag, och nu sitter jag här o känner mig allmänt lycklig. Ska snart ut o shoppa med mamma, som jag förövrigt inte träffat på månader, och bära mina skitsnygga, superstora, nya solbrills som mamma behagade ge mig efter en tripp till Cypern. De ska tydligen köpa hus där, helt random.

Finns inte så jävla mycket att skriva just nu, Återvänder nog ikväll...

Och tack älsklingstönt för att du kom hit och höll mig sällskap tidigare i veckan, du ska bara veta hur mycket det betydde. Hjärta!

Det känns äckligt i magen, jag är osäker och rädd. Vad gör det här huset med mig?
Undrar om älskling kommer, eller om han ens saknar mig, kanske är det bara jag som känner mig ensam.
Sitter med en halvtom flaska vodka brevid, funderar på att kanske lägga mig i badet, eller bara spela onlinespel tills jag stupar av trötthet.. vill inte att det ska sluta som igår då jag grät mig till sömns igen. Klarar inte av ensamheten just nu! Vet att det är jättelöjligt, vet att jag bara klagar för tillfället, men det är bara för mycket som händer.

Jag behöver en varm famn.. o lite mer vodka.

Så, mitt uppe i packningen till Örebro egentligen, men behövde en liten paus!

Mycket blandade känslor, vill inte åka, bor rädsla i magen, men samtidigt ska det bli så jävla skönt att komma bort lite.

O när Björn kommer blir allt bra iaf!

Glömde dessutom mina falls hos älskling, hur klantig kan man bli?

Jaja, Valborg blev sådär lagom lyckad, det var rent helvete fram tills jag kom till Göteborg. Allt trasslade, verkligen allt! Väl framme i stan trängde jag mig in på en redan fullspäckad vagn för att ta mig till Henriksberg.

Blev förbannad på en mamma o hennes dotter som stod precis bredvid! Jag vet inte hur det är med alla därute, men jag fick iaf lära mig med hårda bud att det var inte alls okej att stirra på någon. Och den där jävla ungen (ful var hon också) stirrade så ögonen höll på att ploppa ut, och mamman reagerade inte. Slutade med att jag skrek åt dem att de skulle ta ett kort för det varar längre! Alltså herregud!

Jaja, det var rätt godkänt på Henriksberg, det sög hur de behandlade artisterna, men jag fick träffa Niclas och det var massa kul. Sen kom det en galning o tafsade massa under dansen.. mindre skoj. Roligaste var en av fotograferna som bad mig posa lite, sen kysste han en av bilderna på kameran, tackade.. och gick. Har jag en magnet inbyggd för att dra till mysko människor?

Jag kommer iaf inte glömma den kvällen, för hur pissig den än var så blev allt bättre när jag fick krypa ner brevid älskling. På något sätt suddades det jobbiga bort, han lyssnade, jag lyssnade... Det kändes bara rätt och bra.

Jag är så galet lycklig med honom!