Bah, blogg.se dödar kvalitet.

Igår pratade jag med min pojke om lycka. Hur jag inte kommer ihåg när jag senast var helt obunden av problem och tankar. Med andra ord så kunde jag inte komma ihåg senast då jag var riktigt, riktigt lycklig. Men nu vet jag.
Hur tacky det än låter så vet jag nu när mitt senaste lyckorus var, och det ägde rum för endast ett par timmar sedan.
Detta var fjärde gången jag fick se Depeche live. Och tro mig, det här var något alldeles extra. Aldrig har jag varit med om ett sådant drag, om en sådan respons från publiken! Visst hade jag skönare ståplats i Stockhom, och inte fan var publiken dålig förra gången i Götet. Men som sagt.. det här var något extra!
(Stort plus på förbandet Nitzer Ebb som drog igång det hela med stil)

Var lite rädd att Depeche skulle köra en massa låtar från nyaste albumet, som senast på Arvika, men inte! Klassiker efter klassiker fick Scandinavium att lyfta från marken. Och Både Martin, Dave och Fletch var på topp!
Btw, var det bara jag som dog lite när Dave pussade på Martin och fick glitter över hela sig?

Så nu sitter jag här, med en sönderskriken hals (har tappat rösten helt, hoppas den återkommer imorgon), blodsmak i munnen, värk i rygg och fötter men med världens största leende. Jag vill bara göra om allt.. nu.. direkt!
Men men, istället ska jag sätta mig och gå igenom alla bilder, drömma mig tillbaka, och smaka ordentligt på lycka.

Och ni, tro fan att Dave bara blir snyggare med åren, mums!

Dock så skulle dagen bli ännu mer perfekt om pojken var här.. Och lite kinamat skulle inte sitta helt fel.