I'm back!
Becca har åkt hem och jag har återigen min blogg att tänka på.
Ska bli inlägg om size zero, hårfärg och tvspel. Massa att ta igen. Dessutom har jag bestämt att det ska bli en sneak in i min lägenhet. Många som bett om att få se hur det ser ut innuti så nu kör vi så det ryker!

---

Så varför inte starta med det som jag håller på med i skrivandets stund, nämligen Silent Hill Homecoming!
Just nu står det på paus och den härliga bakrundsmusiken flödar ut i vardagsrummet. För hur det nu än är, och hur många spel det än finns, kommer alltid Silent Hill ha störst plats i mitt gamer-hjärta.
 Med sina härliga gåtor, mystiska ord skrivna i blod, långa korridorer i fallfärdiga hus, sönderslitna kroppar och Pyramid Head som sakta släpar sin kniv över stengolvet.

Har inte kommit alltför långt, hell no, fick hem spelet igår. Men långt nog för att luska ut att detta definitivt inte är det sämsta i serien. Jag måste erkänna att jag var skeptisk till amerikanernas övertagande, eller snarare att det inte längre är "team silent" som utvecklar, men tvåan i serien är definitivt sämre!
Gillar alla nya små detaljer som finns överallt i de fallfärdiga byggnaderna. Älskar många av karaktärerna (även om vissa nya monster bara är... fel) så har de lyckats med mycket. Och så länge det finns halvruttna nurses i sexigt korta kjolar är jag nöjd!
Dock är grafiken inte så välarbetad som jag trodde. Ser snarare ut som det är gjort för PS2. Karaktärerna är stela i klippen och lite smått hackiga. Det är först när man märker hur smidiga kontrollerna är som man verkligen fattar charmen men det lite halvruffiga upplägget.

Musiken är bättre än någonsin! Ljudeffekterna likaså. Ilningar längst med ryggdaden är beviset!
Och Pyramid Head är sexigare än någonsin. Alltså herregud vad varelsen är underbar, titta bara på det här klippet. Nom Nom Nom! Det är en riktig man det!

Nej nu ska jag spela mer! Kommer uppdateras på "Homecoming-fronten"
Men tills dess:

GAME ON!