Vissa dagar alltså!
I fredags var det äntligen dags för spelning i Stockholm med 'Tegan and Sara'. Jag och Johanna planerade allt mycket noga, eniro, tågbiljetter, hotellbokning osv så att allt skulle flyta på smidigt. Och allt gick som det skulle tills vi satt oss på tåget mellan Hallsta-Västerås då Jojjo plötsligt fick för sig att titta i sin väska. Det låg inga bijetter i facket!
Jag reagerade inte så mycket först utan tänkte met att det var ett ytterst dåligt skämt från hennes sida, men när paniken växte i hennes ögon förstod jag att så inte var fallet.
Vi vände i Västerås och åkte hem igen, väl hemma vändes huset upp o ner i jakten på biljetterna... De fanns inte någonstans. Jag har en förmåga att i stressade situationer bli lugn som en glasspinne så medan Johanna desperat sprang fram ock tillbaka lunkade jag fram i egen takt o försökte fundera ut något.
Vi kom fram till att de måste blivit tappade under promenaden till Hallsta station, och i full fräs joggade Johanna ut. Jag följde efter i promenadtakt.
Inga biljetter där heller.
Vi gav upp och gjorde oss klara för att gå hem och sura resten av dagen. Så helt plötsligt ringde Jojjos mobil.. "Hej jag ringer från ticnet, Det är en dam som har hittat era biljetter". Stum tystnad, sen ett mindre glädjevrål.
Jag tog hand om biljetterna efter det och kommer antagligen alltid göra det hädanefter, och fantastiskt nog gick resten av dagen som smort + att Tegan and Sara var sjukt bra!



Vet egentligen inte varför jag skriver ner den här historien, det är ju inte direkt något man vill minnas... Iaf inte de där timmarna som Johanna freakade ut under. men på något sätt så vet man att det kommer bli en klassiker och att man om bara några månader kommer titta tillbaka på det hela o skratta åt det. Dessutom finns det delar som man aldrig vill glömma där. Tack Carina! (stavning?) Du var verkligen en ängel i fredags som tog dig tiden att ta reda på vems biljetter det var!

Idag är det söndag och jag sitter hemma hos mamma i Örebro. Pappa fyller år, första gången jag faktiskt inte varit hos honom på en födelsedag. Känns lite konstigt, men det går nog över med tiden.
Nu ska jag gå och slänga en kudde på mamma som snarkar så väggarna skakar framför tv:n.
Tjoho!